Dag 4 - det här åt jag idag

Gud vilket trist det här inlägg blir! Sen såg jag också att dag 10 och dag 14 är samma sak... men men .

Frukost: inget för jag sov för länge...

Lunch: LCHF-köttfärslimpa med broccoli och champinjonsås

Middag: LCHF-smörgåstårta. Typ som vanlig smörgåstårta fast utan bröd... skinka, ost, ägg, räkor, räksallad etc.

Dag 3 - mina föräldrar

Min pappa heter Pierre (kallas för Malle) och min mamma heter Monica (kallas för mamamonica av mina vänner). Pappa är född i Kanada, mamma i Stockholm. Pappa flyttade runt en hel del under uppväxten, mamma har alltid bott i Stockholm. Jag har nog egentligen ingen större koll koll på när eller hur de träffades, men jag tror att mamma var 22 (pappa 26) och jag tror att de träffades genom bugg...

Jag vet att de varit bugglärare ihop och dansade väldigt mycket. De gifte sig i maj -89, på pingstafton och det var ju så bra för "då kommer jag komma ihåg det eftersom pingsten är samma datum varje år"... not. Klantpappa :)

De bodde i lägenhet när de gifte sig men när mamma blev gravid med mig så flyttade de till en villa. Jag älskade vår lilla villa, den var alldeles perfekt för oss :)

Mina föräldrar har alltid gjort allt för oss barn, utan att skämma bort oss så mycket att vi blir... bortskämda skitungar. Jag har alltid varit pappas lilla flicka, men den relationen förändrades när jag blev gravid. Jag kände länge att jag inte var dottern han ville ha, att han inte var stolt över mig och att jag inte var bra helt enkelt. Men det förändrades när Alva föddes, jag vet nu att han är världens stolaste pappa och morfar, och jag vet att han älskar oss över allt på jorden. Vi har en väldigt nära relation och jag kan prata med pappa om allt.

Mamma och jag har (så länge jag kan minnas) aldrig varit särskilt nära egentligen, hon har varit mamma och jag har varit dotter liksom. Hon har hjälpt mig väldigt mycket sedan jag blev gravid och fick barn, verkligen hjälpt mig med allt jag bett om hjälp om, och det är jag väldigt tacksam för. Nu delar vi lägenhet och vår relation är inte särskilt nära, vi pratar inte om så mycket, hon känner mig inte särskilt väl egentligen. Hon vet inte saker som andra föräldrar för det mesta vet, för att jag berättar inte och hon frågar inte. Men jag trivs med vår relation, den är så mycket som jag behöver. Vårt vardagsliv flyter på väldigt bra, med städning, matlagning, diskning, tvätt osv, och jag är såå glad att hon inte slängt ut mig utan fortfarande försörjer mig och kör mig dit jag behöver (en gång varannan vecka, på söndagar när vi hämtar Alva hos sin pappa...).

När mina föräldrar skildes (2007) tog jag det väldigt hårt. Inte direkt, det kom efter ett par veckor. Det som tog hårdast var att pappa flyttade till Möckleryd, för jag har ganska svårt att ta mig dit. När min syster började gymnasiet i Ingelstad så bodde hon varannan helg hos mamma och varannan helg hos pappa, och på veckorna på skolan. Nu bor hon på "heltid" hos pappa och kommer till mamma ibland. Jag träffar pappa väldigt sällan, tyvärr, men jag har svårt att ta mig ut dit med Alva, då vi måste åka till Växjö och där byta buss och då ta en buss som stannar vid hans hållplats och dessutom ha med mig packning och så sover vi på bäddsoffan och ja, det är krångligare än vad man tror. Så, jag är hos honom väldigt sällan men han ställer alltid upp om det är nånting och jag älskar honom mer än livet :)

Nu fyller han 50 den 4e december, och det firar vi i Egypten! På torsdag nästa vecka åker vi (hela pappasläkten) och på lördagen smäller det, då jävlar ska vi fira :)


Pappa, nyfödd jag, mamma -90


Mamma, nyfödd lillasyster, jag, pappa -92

(bilderna är suddiga för jag har fotat fotona med min iphone... i mörker)


Morfar, Alva, mormor på Alvas dop :)

Dag 2 - Min första kärlek

Det här ämnet är svårt. Så svårt, för jag vet inte hur jag ska räkna, eller hur jag känner. Ska man räkna från första pojkvännen från lågstadieåren? I så fall var min första kärlek Sebbe. Vi var 8 år och "jättekära". Han är lika gammal som jag, och hans småsystrar (tvillingar) Sofia och Malin är lika gamla som min lillasyster. Vi gick i samma skola och hans mormor-morfar bodde två hus snett mitt emot oss. Vi sågs i skolan, kramades och var sådär söta som 8åringar kan vara, och vi följde med varandra hem efter skolan och "lekte". Hela två år var vi ihop! Vilken bedrift för den åldern :) Idag är vi väldigt bra vänner, jag ser honom som en av mina närmsta killkompisar och jag vet att om det är nåt så kan jag alltid vända mig till honom.

Mellan Sebbe och högstadiet hade jag typ 100 pojkvänner, och när jag gick i åttan träffade jag Ted. Vi är plast-plast-släkt kan man säga... Alltså inte släkt över huvud taget men sågs ändå alltid på jul/påskmiddagar hos min farmor i Stockholm (han är alltså stockholmare). Min farmor är ihop med en herre som heter Emil, och Emil är pappa till Teds plastpappa Peter. Krångligt, I know. Iaf, vi har setts i många år vid såna här tillfällen, men vid den traditionella juldagsmiddagen 2004 slog det plötsligt gnistor. Vi blev kära på två sekunder och nån vecka senare flög han ner till mig och spenderade ett par dagar i Småland. Och det var början på vårt långdistansförhållande som höll i ett halvår, vi sågs ändå rätt ofta! Minst en gång i månaden! Dock blev avståndet för långt till slut, och en fjortonåring har inte råd att åka till Stockholm varje månad :(

Efter Ted träffade jag Björn. Björn är killen som alltid alltid kommer att betyda mycket för mig. Vi var bara ihop i någon månad samma sommar, innan han flyttade till Arjeplog (typ.. 130? mil iväg) för att gå i gymnasiet där. Jag var så otroligt heartbroken! Sommaren med Björn var fantastisk på alla sätt och vis. Och i augusti flyttade han.

När skolan började hade vår skola blivit sammanslagna med en annan (mycket mindre) skola, och det hade börjat en helt nya klass med nior i vårt arbetslag. I den klassen gick Andrés. Han var skolans nya badboy, som var kompis med skolans gamla badboys, han skejtade, hade långa dreads, skägg och var allmänt asball. Och jag blev kär. Vi var ihop i 3 år, och under den tiden hann vi skaffa barn och förlova oss, innan vi skildes åt. Vi hade en skakig relation där ett bra tag, men nu, drygt två år efter vår break-up, har vi en jättebra relation. Han har hjälpt mig genom mycket och jag kommer alltid vara honom evigt tacksam för det. Vi passar inte ihop bara, sånt händer. Vi har världens bästa unge ihop och vi kommer alltid älska henne precis lika mycket och finnas där för henne, och det tycker jag tyder på en speciell sorts kärlek. Vi kan fortfarande prata om fina minnen ihop, om våra första år ihop, hur bra vi var och hur fint det var. Vi kan bli sentimentala ihop och jag är glad för det, för han kommer alltid finnas i mitt liv, och jag vill inte ha det på något annat sätt.

Efter Andrés hade Björn flyttat hem, och vi började umgås (endast som vänner) igen. Vi umgicks intensivt och han kom att bli min bästa vän på väldigt kort tid, vi pratade varje dag, träffades så ofta vi kunde, han blev bästa kompis med Alva... Vi hade nåt mellanting av vänskap och förhållande. En väldigt speciell relation och han är en av de bästa människor som vandrar i ett par skor. Efter ett par månader lämnade han mig igen. Den här gången för Stockholm, han kom in på en intressant utbildning och flyttade därför upp i januari 2009. Heartbroken igen, ännu värre än förra gången, för den här gången lämnade han inte bara ett kort tonårsförhållande, jag blev lämnad utan min bästa vän. Jag blev deppig och ledsen och det krävdes mycket engagemang av nära och kära för att få igång mig igen. But I did. Och idag betyder han fortfarande otroligt mycket för mig, världens bästa Björn.

Många kärlekar som ni ser, kanske har jag förbrukat mer kärlek än många får uppleva i hela sitt liv. Och jag är tacksam. Tacksam för alla medgångar och motgångar jag mött med dessa underbara personer, all kärlek jag fått ge och ta emot. Jag är en kärleksfull person!

Men idag då? Det känns som att det genomgående temat i mitt liv är Emelie vs. Stockholm... and Stockholm always wins.

Men jag är tacksam. För alla vackra människor som finns i mitt liv. För alla mina fina vänner, som alltid finns där för mig när jag behöver prata, skratta eller gråta.

Jag älskar er

Dag 1 - presentation

Den 28 september 1990 föddes jag, Emelie Elisabet Miche de Malleray. På den tiden stod Emelie med i kalendern, men den dagen är numera bortbytt till Mohammed. Namnsdag har jag fortfarande dock, den 19 november är det Elisabet-dagen :) Storasyster blev jag den 18 oktober 1992, då föddes min syster Louise.

Jag är född på Växjö BB, och efter BB var mitt första hem i vår villa i Alvesta. Katter har vi alltid haft, så bland alla bilder i album från bebistiden finns massor av bilder på kattungar som jag fått dela säng, vagn, famn med...

Barnaåren är väl vad man ser som normal, mamma pappa två barn, villa, bil, husdjur. Vi bodde i ett väldigt barnvänligt kvarter och på samma gata fanns det 4 andra barn födda samma år som jag, som jag växt upp med, Rebeca, Andreas, Tessa och Karen.

I nian, då 15 år, blev jag gravid med min dåvarande pojkvän, och den 20 december 2006 födde jag vår dotter Alva Elisabet.

Ett par månader senare skiljdes mina föräldrar, och även om det var väldigt väntat (iaf från min sida) så tog det hårt på mig, och jag hamnade i någon form av kombinerad förlossningsdepression/skilsmässodepression. Min pojkvän var fantastisk som hjälpte mig genom detta, men förhållandet höll inte länge ändå. Efter 3 år tillsammans gjorde vi slut.

8 månader efter att Alva föddes gick jag tillbaka till skolan, och den 8 juni i år tog jag studenten med 91:orna. En helt fantastisk dag som jag aldrig kommer glömma! Mina betyg är värdelösa, men trots många psykiska motgångar så klarade jag det!

Nu bor jag hemma hos min mamma i vår lägenhet, min syster bor hos min pappa, och jag har Alva varannan vecka. Är för tillfället mellan jobb, men det löser sig förhoppningsvis snart. Jag är en extremt social person med mycket humor (om än lite elak humor ibland...), jag älskar att umgås men trivs samtidigt väldigt bra själv. När det kommer till musik lyssnar jag mest på svenskt så som Lars Winnerbäck och Melissa Horn, men älskar också att gå ut och shake some ass på krogen då och då till riktig pardymusic. Min absoluta favoritserie är One Tree Hill, men andra serier som också hänger med är Vänner, Sex and the City, och många fler.

Har nyligen bytt ut i princip hela min närmsta-vänner-krets, och känner just nu att jag verkligen har de personer jag mår bra av, nära, och de personer jag mår sämre av, lite avstånd till. Precis som det ska vara!

Jag är över lag nöjd med mig själv som person och jag tror att andra också tycker om mig för den jag är :)









30 dagar

Det här är en sak som cirkulerar i bloggvärlden just nu, och eftersom alla andra gör det tänkte jag att då hakar väl jag också på... Blir dock ett litet uppehåll när vi är i Egypten 2-9 december, men jag får väl försöka komma ifatt så snabbt som möjligt när vi kommit hem :)

Dag 01 - Presentera mig själv
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Det här åt jag idag
Dag 05 - Vad är kärlek?
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Min bästa vän
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt Favoritminne
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick

Nyare inlägg
RSS 2.0