Det här ämnet är vansinnigt svårt, eftersom det är så otroligt individuellt. För mig är kärlek mycket - det är familj, vänner, mig själv, men framför allt: Alva.

Min vackra lilla tjej som föddes den 20 december 2006, en liten goding med långt mörkt hår. Hon hade mig trollbunden från första sekunden. Förlossningen tog 40½ timmar (!!), flera gånger ville jag bara lägga ner hela grejen, jag brydde mig inte om jag blev utan bebis, jag ville inte längre. Det tog tid och lite komplikationer, jag fick varken äta eller dricka på alla dessa timmar, för det var risk för akutsnitt. Oro, smärta... allt var värt det. Så fort jag fick henne i mina armar, kände jag att varenda minut var värt det. Det vackraste världen skådat!

Och nu är det snart december igen, om mindre än en månad fyller hon hela 4 år. Hon pratar flytade svenska och spanska, kan räkna på båda språken, hon pratar lite engelska, high five, "I love you very much", osv osv osv... Min bästaste lilla tjej, finns inget i världen jag älskar så mycket som henne. Hon är det bästa som finns, så smart, så lillgammal, så underbar.

Det finns inga ord i världen som kan beskriva hur mycket denna lilla varelse betyder för mig, alltid kommer betyda för mig, det finns ingen kärlek som kärleken till sina barn. Min bästaste lilla tjej.