Ett ögonblick. Ett enda ögonblick ska jag skriva om i det här inlägget. Först tänkte jag på ögonblicket jag fick träffa Alva, men det har jag ju skrivit om. Sen tänkte jag skriva om min pärla Josephine, men det har jag ju skrivit om.

Ett av de bästa ögonblicken i mitt liv var när jag tog studenten. Vi hade champagnefrukost hos en klasskompis, klassfotografering på skolan, studentlunch, betygsutdelning i domkyrkan, men ögonblicket som var viktigast på hela dagen, var när vi sprang ut.

Vi hade samlats med vår mentor Therese och alla fick var sin fin blomma av henne, det var nära till tårar för de flesta, och vi var så taggade på att få springa ut och möta våra nära och kära som stod med studentplakat och väntade på att få hylla oss. Första klass ut var entreprenörerna, de hade heliumballonger och såna där partyraketer eller vad det heter. När de sprang ut var det vår klass tur att samlas bakom skynket, och det blev faktiskt svårt att hålla tårarna borta.

Rektorn presenterade vår klass och vår låt kom på. Vi sprang ut och dansade, hoppade, visslade i våra visselpipor, tutade i våra studenttutor. Det kändes som att vi stod där i evigheter, som att världen tillhörde oss. All ångest och oro för skolan, betyg, allt som bekymrat mig de senaste månaderna (läs: åren), allt bara släppte.

När vi sprang ut på studenten, det är ett ögonblick jag aldrig kommer glömma.


ENP


FL3 - min klass springer ut. Se hur lycklig jag är!!