Hittade en nästan 3 år gammal bild på mig och Alvis :) Kolla hur smååå vi var!!

Var på arbetsförmedlingen idag och pratade med Stefan (min handläggare). Han är världens bästa, han höjer alltid mitt självförtroende till toppen. Vi pratade om vilka jobb jag sökt (Stadium, InterSport, Onoff, Visma, femtioelva butiker på Grand Samarkand, Bokia, Smaland Airport, Resia, K-rauta etc.etc.etc.) och han sa att jag är en av hans mest aktiva *vaddetnuheter*.

Sen kollade han igenom mitt CV och Personliga brev, och sa att de är redan kanonbra och att jag definitivt inte behövde gå AF:s CV-kurs. Han var förvånad att jag inte fått komma på intervju hos någon, och han är säker på att när jag väl får komma på intervju så kommer jag få jobbet direkt för min personlighet är "väldigt tilltalande". Massa snälla saker sa han, och han känns alltid ärlig (det är väl då man kan ta åt sig av komplimangerna) och ja. Vet inte vad jag ska säga riktigt, hoppas jag får ett jobb snart, vad som helst.

Gick till Bror Pehrssons möbler här i Alvesta och lämnade CV och personligt brev, får hoppas de hör av sig. Sen gick jag och kollade på soffan som mamma hittat där och förmodligen vill ha, och jag tyckte den var kanonfin, men nu i helgen ska vi kika på fler soffor och vardagsrumsmöbler i andra butiker.

Mindre än en månad tills vi flyttar nu! :)

Jag gråter väldigt sällan, och jag känner att detta är en väldigt privat fråga för att det som får mig att gråta är när det är problem i familjen, och det är som sagt inom familjen = inget jag vill prata om på bloggen :)

Det är precis helger som denna som får mig att må bättre. Igår åkte jag ut till pappa och gick på 3D-bio med honom, farmor (som är nere från Sthlm och hälsar på) och syrran. Filmen (Pirates of the Carribean) var kanonbra, vi hämtade mat efteråt och åkte hem. Somnade tidigt, vaknade rätt tidigt. En supergod frukost i strålande sol och värme ute i trädgården med farmor, nu ska vi på loppis och sen ska jag och farmor gå en promenad i det fina vädret.

Det krävs så lite för att må så bra, sällskap, omtanke och lite sol :)

Jag tycker själv att jag är en ganska lugn person som ser rätt vettigt på livet och tror oftast på att saker händer av en anledning... eller snarare "sometimes good things fall apart so better things can fall together", som Marilyn Monroe en gång sa. När det gäller krig och olyckor och naturkatastrofer och sånt är det självklart svårt att se varför det skulle vara bra, men för det mesta handlar faktiskt livet om en själv (hur cyniskt det än låter), eftersom man har inte någon egentlig verklighetsuppfattning förrän saker som krig, olyckor eller naturkatastrofer drabbar en själv. Man lever i sin bubbla, det som är tryggt (och otryggt) runt omkring en.

Därför får jag nog säga, att det som upprör mig är när jag sviker mig själv. Det är mig själv jag blir upprörd på, i princip vad det än gäller. När jag bråkar med min syster, blir jag självklart upprörd på henne, men mest av allt blir jag upprörd på mig själv because I let her get to me. Om jag kunde hålla henne/hennes humör ute ur mitt huvud, skulle jag inte bli upprörd och då skulle vi inte bråka. När jag tog truckkort var jag nära att bryta ihop och ge upp flera gånger för "trucken vill ju inte som jag vill". Det var ju egentligen inte trucken jag var upprörd på, det var ju mig själv för att jag inte fixade det (vilket jag ju dock gjorde till slut).

It all comes down to me.

Jag vet att det är typ ett halvår sen jag uppdaterade den här kategorin senast, men det är ju bara 10 ämnen kvar så får väl försöka göra färdigt listan iaf!

Så, ett annat ögonblick än det förra alltså... så himla svårt. Känns ju som man upplevt "ett par" ögonblick, ändå kommer jag inte direkt på nåt att skriva om... JO! Igår hade jag ett riktigt lyckligt ögonblick!

Hanna väckte mig på morgonen med ett sms om att Bon Iver spelar i Stockholm i november. Hoppade upp ur sängen av lycka och kollade upp när, var, hur... Och insåg på en gång att jag faktiskt skulle ha råd med detta. Min absoluta drömkonsert, som jag och Hanna pratat om i typ ett år. "Om Bon Iver nånsin spelar i Sverige, måste vi dit". And now our dream will come true :D Så, ögonblicket när jag insåg att jag kommer gå på min drömkonsert i min favoritstad med en av mina favorittjejer, är ett av de viktigaste ögonblicken för mig hittills i år!

 

Okej, så jag lär nog definitivt inte vinna pris för bästa bloggare. Jag vet att jag inte uppdaterar så ofta (okej, aldrig) och jag vet att alla tjatar på mig men jag vet helt enkelt aldrig vad jag ska skriva. Vad vill ni läsa? Jag VILL ju blogga, det är svårt bara, har ingen inspiration för tillfället. Det händer inte särskilt mycket i mitt liv, haha.

Nu gjorde jag i alla fall ett ryck och designade om den, jag vet att den ser mörk och kanske lite deppig ut, men den motsvarar hur jag känner mig för tillfället. (Plus att jag alltid, alltid älskat svartvitt...)

Så nu hoppas jag att jag blir lite bättre på att blogga, uppdatera i alla fall ett par gånger i veckan. Wish me luck, give me some response and let me know when or if you're reading!