dag 24 - det här får mig att gråta

Jag gråter väldigt sällan, och jag känner att detta är en väldigt privat fråga för att det som får mig att gråta är när det är problem i familjen, och det är som sagt inom familjen = inget jag vill prata om på bloggen :)

dag 23 - det här får mig att må bättre

Det är precis helger som denna som får mig att må bättre. Igår åkte jag ut till pappa och gick på 3D-bio med honom, farmor (som är nere från Sthlm och hälsar på) och syrran. Filmen (Pirates of the Carribean) var kanonbra, vi hämtade mat efteråt och åkte hem. Somnade tidigt, vaknade rätt tidigt. En supergod frukost i strålande sol och värme ute i trädgården med farmor, nu ska vi på loppis och sen ska jag och farmor gå en promenad i det fina vädret.

Det krävs så lite för att må så bra, sällskap, omtanke och lite sol :)

dag 22 - det här upprör mig

Jag tycker själv att jag är en ganska lugn person som ser rätt vettigt på livet och tror oftast på att saker händer av en anledning... eller snarare "sometimes good things fall apart so better things can fall together", som Marilyn Monroe en gång sa. När det gäller krig och olyckor och naturkatastrofer och sånt är det självklart svårt att se varför det skulle vara bra, men för det mesta handlar faktiskt livet om en själv (hur cyniskt det än låter), eftersom man har inte någon egentlig verklighetsuppfattning förrän saker som krig, olyckor eller naturkatastrofer drabbar en själv. Man lever i sin bubbla, det som är tryggt (och otryggt) runt omkring en.

Därför får jag nog säga, att det som upprör mig är när jag sviker mig själv. Det är mig själv jag blir upprörd på, i princip vad det än gäller. När jag bråkar med min syster, blir jag självklart upprörd på henne, men mest av allt blir jag upprörd på mig själv because I let her get to me. Om jag kunde hålla henne/hennes humör ute ur mitt huvud, skulle jag inte bli upprörd och då skulle vi inte bråka. När jag tog truckkort var jag nära att bryta ihop och ge upp flera gånger för "trucken vill ju inte som jag vill". Det var ju egentligen inte trucken jag var upprörd på, det var ju mig själv för att jag inte fixade det (vilket jag ju dock gjorde till slut).

It all comes down to me.

dag 21 - ett annat ögonblick

Jag vet att det är typ ett halvår sen jag uppdaterade den här kategorin senast, men det är ju bara 10 ämnen kvar så får väl försöka göra färdigt listan iaf!

Så, ett annat ögonblick än det förra alltså... så himla svårt. Känns ju som man upplevt "ett par" ögonblick, ändå kommer jag inte direkt på nåt att skriva om... JO! Igår hade jag ett riktigt lyckligt ögonblick!

Hanna väckte mig på morgonen med ett sms om att Bon Iver spelar i Stockholm i november. Hoppade upp ur sängen av lycka och kollade upp när, var, hur... Och insåg på en gång att jag faktiskt skulle ha råd med detta. Min absoluta drömkonsert, som jag och Hanna pratat om i typ ett år. "Om Bon Iver nånsin spelar i Sverige, måste vi dit". And now our dream will come true :D Så, ögonblicket när jag insåg att jag kommer gå på min drömkonsert i min favoritstad med en av mina favorittjejer, är ett av de viktigaste ögonblicken för mig hittills i år!

 


Dag 20 - den här månaden

Den här månaden är det december. En av de mest händelsefulla dagarna på året faktiskt.
Pappa fyllde 50 år den 4 december, vilket firades med en vecka i Egypten.
Min kära lilla unge fyller 4 år den 20 december, känns helt ofattbart att det redan gått 4 år...
Min fina tjej Josephine/Loppan fyller 20 år 24 december, detta ska firas stort och hennes presenter berättar jag om senare (sjukt stolt över vad jag åstakommit! Hennes ledtråd hittills: Bingo Rimér)
Den 24 december är det också julafton, så morgon och förmiddag spenderas med familjen innan Alva åker till sin pappa, mamma åker till Ronneby till Stellan och pappa och syrran åker hem till sig.
Den 25 är det party, kanske också den 26. Sedan är det mellandagsrea...
31a är det nyår och förmodligen kommer den spenderas med min älskade Loppan.

Dag 19 - det här ångrar jag

Det finns få saker jag verkligen ångrar, den enda som comes to mind är att jag inte gjorde bättre ifrån mig i gymnasiet. Samtidigt ångrar jag mig inte, jag mådde väldigt väldigt dåligt, särskilt under sista året, och jag kämpade faktiskt så mycket jag bara orkade. Mina betyg var nog sämst av alla som tog studenten från JB 2010, ingen har ens fått se dem. Well jo, Oscar, men ingen annan. Men jag ångrar att jag tillät mig själv må så dåligt, att jag inte gjorde något åt det tidigare.

Samtidigt är jag stolt över mig själv att jag tog studenten, med slutbetyg, bara ett år efter mina högstadiekompisar. Och det var knappast bara jag som gick om ett år, det var många som gjorde det.

Tyvärr lär jag väl få lida pga min betyg nu när jag söker jobb, men hittills har ingen bett att få se dem och förhoppningsvis söker arbetsgivare mer efter personlighet än mina dåliga år i gymnasiet.

Dag 18 - min favoritfödelsedag

Jag har aldrig haft speciella födelsedagar, nu när man kommit upp i åldrar som betyder nåt (16 är stort för då får man övningsköra, 18 är stort för då får man gå ut och "klubba", 20 är stort för då får man handla på systemet), så har jag faktiskt inte firat. Eller jo alltså, firas, men jag har inte haft fest som många andra har. Åhh  jag har haft såå roligt på Carolins fester, men av nån anledning har jag inte haft nån själv.

Men att fylla 18 får jag väl erkänna var det största. Nybliven singel sedan bara ett par månader tillbaka, världen låg för mina fötter, jag var smal (!!), det fanns inga problem i min lilla bubbla. Jag mådde så bra just då, därför var det min favoritfödelsedag. Och jag hade ett par riktigt roliga månader därefter när jag fick gå ut på Grace och Oleo varannan helg när jag inte hade Alva... ^^

När klockan slog 00.00 och den 28e september 2008 var kommen, befann jag mig på en 18årsfest i Osby. Inte min alltså, utan Elin och hennes kompisar hade en gemensam fest i en festlokal och när klockan slagit över till min födelsedag blev det sång och en himla massa grattis. Sedan sov vi hos Elin, jag och Elin i sängen och Adéle på en madrass på golvet, och när vi vaknade så sjöng Elin och Adéle "ja må hon leva ja må hon leva ja må hon host host host" med sina skrovliga dagen efter-röster. Love to you guys <3

Dag 17 - mitt favoritminne

Favoritminne finns det många, men för att inte vara för uppenbar och skriva om när Alva föddes så väljer jag ett minne från i somras.

Det var juli, det var Öland, det var Strand och Lars Winnerbäck. Min första Winnerbäckkonsert och självklart var det med Carolin, enda personen i min umgängeskrets som förstår min kärlek till Lasse och som känner likadant.

Konserten var helt fantastisk, så fantastisk att vi faktiskt bokade biljetter till en ny konsert bara dryga veckan senare! Vi hade helt fantastiska platser, vi lyckades smuggla in alkohol trots kroppsvisitering, vi lyckades smuggla ut öl från öldrickarstället, allt var bara bra helt enkelt.

Musiken var... kärlek.


Dag 16 - min första kyss

Tänkte börja med att skriva "min första kyss var inte särskilt romantisk", tills jag insåg att det var nog ingens...

Jag gick i sexan och 7orna från Hjortsberga hade precis börjat också. Där gick Henke, han var väl ball i början antagligen. Vi blev ihop på en fredag, kysstes på lördagen och sedan gjorde jag slut med honom på söndagen. Jag ville nog bara få det överstökat :p jag minns inte särskilt mycket från första kyssen, ärligt talat. Men det var väl en puss med lite tunga? Jag vet inte, den var uppenbarligen inte särskilt memorable...

Dag 15 - mina drömmar

Oj oj oj, nu börjar det bli svårt här. Alla kommande ämnen är riktiga tankeställare, flera med risk för långa inlägg.

Mina drömmar... Jag har faktiskt inte så många drömmar. Jag har inget drömyrke, ingenting jag drömmer om att bli. Jag drömmer om ett jobb, vilket som helst i princip, helst inom försäljningsbranschen. Jag drömmer om att flytta hemifrån, en egen lägenhet eller dela lägenhet med en vän, och Alvis såklart. Växjö passar mig bra, men helst av allt vill jag bo i Stockholm. Now, that wont work eftersom Alvens pappa inte vill det, så jag blir kvar här i minst 12 år till. Har jag tur så väljer Alva att gå i gymnasium i Stockholm och då kan jag flytta dit år 2022... om jag har tur, alltså. Annars blir det väl efter Alva flyttat hemifrån, typ -25/-26 nånting... länge tills dess!

Jag vill träffa en stilig karl som vill älska mig för alltid, jag vill inte vara "ensam". Men jag vet att allt kommer i sinom tid, so I try not to rush anything. Det vore bara trevligt med lite kärlek..

Jag drömmer om att resa! Med och/eller utan Alva, till Thailand, till London, till New York... det är mina absoluta drömresemål. Och jag s k a besöka dem, någon gång!



That's about it :)

Dag 14 - vad hade jag på mig idag?


bikini!

Dag 13 - den här veckan

Den här veckan befinner jag mig i Egypten, med pappafamiljen. Sol och bad hela dagarna och middag på kvällarna.

Att ta sig till Egypten visade sig vara svårare än väntat. 07.00 torsdagen den 2e skulle planet lyfta på Sturup i Malmö, så vi körde ner dagen innan, utan problem och bodde på flygplatshotellet över natten. 04.00 ringde klockan och vi checkade in på flygplatsen vid 05.10.

Tydligen var det något fel på vårt plan, så på alla tvrutor stod det new info 09.30. Jaha tänkte vi, så vi fick sitta där och göra ingenting i x antal timmar. 09.30 berättade rösten i högtalarna att planet fortfarande var trasigt och ny info skulle komma 10.30. Vid den här tidpunkten hade flera flyg börjat ställas in pga snöovädret, och snart stängdes hela flygplatsen, inga plan fick varken lyfta eller landa. Typiskt!

10.50 fick vi veta att vi skulle hämta ut våra väskor (detta tog två timmar) och sedan bli bussade till Radisson Blu för att äta lunch, sedan bil bussade till Köpenhamn och Kastrup. Där skulle vi få checka in på nytt (även incheckningen blev ca en kvart försenad) och sedan skulle planet lyfta vid 19.20.

Med vår tur räknade vi inte med något, och det var nog bra för flyget blev försenat till 20.30. Vi blev alltså 12½ timmar försenade! Vid 04.00 på natten (lokal tid) var vi framme, alltså ett helt dygn efter att vi vaknade på flygplatshotellet.

Dag 12 - i min handväska

Jag är ingen girlygirl så jag går sällan runt med handväska... har allt i fickorna istället :P Men när jag har min handväska med mig nånstans så innehåller den oftast mjukisbrallor och ett linne och min necessär... alltså när jag ska sova över hos nån kompis :P

väskan är dock världens snyggaste, haft den i över ett år och jag får fortfarande komplimanger för den!


Dag 11 - mina syskon

Syskon har jag inte många, bara en syster. Louise Sofie heter hon och föddes den 18 oktober 1992. Då var jag 2 år och 20 dagar gammal. Minns inte mycket från tiden då båda var små men jag kan inte minnas att vi någonsin varit vänner. Alltid alltid ovänner och det är inget som någon av oss förnekar. Vi funkar inte ihop, simple as that.

Numera bor hon hos pappa och jag hos mamma, funkar bäst så...

Folk säger alltid att det kommer bli bättre när vi blir äldre, men så har de också sagt i typ 15 år och ja, vi får väl se helt enkelt.

Dag 10 - det här hade jag på mig idag

Resedag = reseoutfit!

Leggings, linne, en stor oversizetunika i svart med vita ränder från Monki och converse!

Dag 9 - Min tro

Detta är ett ämne som vissa kan diskutera i evigheter, och har massor av åsikter om. Jag har inte många åsikter gällande tro, med jag respekterar allas!

Jag tror inte på Gud och jag är inte religiös på något sätt. Jag tror på människan och kärleken. Jag tror att varje människa tar ansvar för sig själv och åstakommer med sitt liv det man väljer att jobba för. Jag tror att varje människa kan finna kärlek, och kärlek finns i alla möjliga former.

Det är ungefär allt jag har att säga :)

Dag 8 - Ett ögonblick

Ett ögonblick. Ett enda ögonblick ska jag skriva om i det här inlägget. Först tänkte jag på ögonblicket jag fick träffa Alva, men det har jag ju skrivit om. Sen tänkte jag skriva om min pärla Josephine, men det har jag ju skrivit om.

Ett av de bästa ögonblicken i mitt liv var när jag tog studenten. Vi hade champagnefrukost hos en klasskompis, klassfotografering på skolan, studentlunch, betygsutdelning i domkyrkan, men ögonblicket som var viktigast på hela dagen, var när vi sprang ut.

Vi hade samlats med vår mentor Therese och alla fick var sin fin blomma av henne, det var nära till tårar för de flesta, och vi var så taggade på att få springa ut och möta våra nära och kära som stod med studentplakat och väntade på att få hylla oss. Första klass ut var entreprenörerna, de hade heliumballonger och såna där partyraketer eller vad det heter. När de sprang ut var det vår klass tur att samlas bakom skynket, och det blev faktiskt svårt att hålla tårarna borta.

Rektorn presenterade vår klass och vår låt kom på. Vi sprang ut och dansade, hoppade, visslade i våra visselpipor, tutade i våra studenttutor. Det kändes som att vi stod där i evigheter, som att världen tillhörde oss. All ångest och oro för skolan, betyg, allt som bekymrat mig de senaste månaderna (läs: åren), allt bara släppte.

När vi sprang ut på studenten, det är ett ögonblick jag aldrig kommer glömma.


ENP


FL3 - min klass springer ut. Se hur lycklig jag är!!







Dag 7 - Min bästa vän

Det här är nog den svåraste hittills. Jag har ett flertal "bästa vänner". Jag tror att man har vänner som stimulerar olika behov, och flera av dem kan vara lika nära.

Jag har min Hanna, som jag pratar med om killar, hon är min ventilationslucka så fort jag behöver någon som kan sträta ut mitt sinne. Hon är också en i trion - Hanna, Oscar, jag.



Jag har min partyMia och partyAngelica.


Jag har min Sara som jag inte ens kan förklara, hon är liksom SARA.



Jag har Carolin (Cattis/Fyffi etc.) som varit min bästis och fru i flera flera år, men vi har glidit ifrån varandra under hösten. Jag vet att hon fortfarande finns där when I need her, och hon vet att jag finns här whenever she needs me. Vi behöver inte prata varje dag för att alltid kunna komma tillbaka till varandra, vår relation har alltid varit sådan att vi umgås väldigt intensivt under några/många månader, sedan gör vi inte det ett par månader, sedan gör vi det igen. Damen bor för tillfället i Sthlm men återvänder hem i januari. Vi har varit med om mycket ihop, många minnen, både bra och dåliga. Oavsett vad som händer så har vi varandra, och har vi inte det så hittar vi alltid tillbaka.



Och tjejen som jag (just nu) ser som min allra bästaste vän, Josephine. Min flickvän, min kära. Vi har en speciell relation, en relation jag aldrig haft med en tjej förut. Vi har bara känt varandra sedan den 17e september i år, men vi klickade och nu går det inte många timmar mellan våra samtal/sms/chatt. Det är många som tror att vi är tillsammans, men vi väljer att säga att vi har en öppen relation, heheh... Varsågod att göra din egen tolkning :) Min vackra tjej som jag älskar så vansinnigt mycket, vi är soulmates, vi tänker likadant alltid, vi gillar samma musik, filmer, böcker, serier, mat, allt. Vi är samma person i två kroppar.


Och resten av mina onämnda vänner - you know I love you!

Dag 6 - min dag

Dagen började vid tolvtiden då jag vaknade av ett oväntat besök som plingade på dörren. Iklädd endast trosor flög jag upp och öppnade dörren för Carolin som slängde av sig jackan och hoppade ner i sängen och började berätta om kvällen/natten, precis "som förr" (innan hon flyttade till Stockholm... hon med). Lite updated på varandras liv var hon tvungen att köra hem igen, mamma Nina skulle ha bilen.

Dagen rullade på sakta, jag lagade lite mat, sen hoppade jag in i duschen för att sedan sminka mig... några telefonsamtal med lite härliga personer senare hoppade jag i partykläderna och tog bussen in till stan med min systemetpåse i handen. Hemma hos Mia och Angelica spelade vi Förfestspelet (2 gånger), den andra gången vann jag minsann, sjukt nöjd :D supertrevlig förfest med gamla skolkamrater som är Mias jobbarkompisar nu :)

Efter förfesten åkte jag in till stan för att gå på Lagerlunden med Carolin och Jens, och sedan gick jag och Carolin till Grace 25.

Väldigt bra dag :D




Dag 5 - Vad är kärlek?

Det här ämnet är vansinnigt svårt, eftersom det är så otroligt individuellt. För mig är kärlek mycket - det är familj, vänner, mig själv, men framför allt: Alva.

Min vackra lilla tjej som föddes den 20 december 2006, en liten goding med långt mörkt hår. Hon hade mig trollbunden från första sekunden. Förlossningen tog 40½ timmar (!!), flera gånger ville jag bara lägga ner hela grejen, jag brydde mig inte om jag blev utan bebis, jag ville inte längre. Det tog tid och lite komplikationer, jag fick varken äta eller dricka på alla dessa timmar, för det var risk för akutsnitt. Oro, smärta... allt var värt det. Så fort jag fick henne i mina armar, kände jag att varenda minut var värt det. Det vackraste världen skådat!

Och nu är det snart december igen, om mindre än en månad fyller hon hela 4 år. Hon pratar flytade svenska och spanska, kan räkna på båda språken, hon pratar lite engelska, high five, "I love you very much", osv osv osv... Min bästaste lilla tjej, finns inget i världen jag älskar så mycket som henne. Hon är det bästa som finns, så smart, så lillgammal, så underbar.

Det finns inga ord i världen som kan beskriva hur mycket denna lilla varelse betyder för mig, alltid kommer betyda för mig, det finns ingen kärlek som kärleken till sina barn. Min bästaste lilla tjej.






Tidigare inlägg
RSS 2.0